Jag noterar att ingen än har tagit masarna i försvar. Eller värmlänningarna. Eller de gnälliga. Eller Ockelbo-borna för den delen. Men skåningarna tog tydligen åt sig så det fräser och skummar om det.
Bara för det vill jag förtydliga en sak. En svag dialekt, ni vet, vanligt tal som bara doftar av en udda språkmelodi, det kan vara det vackraste som finns. Det gäller i synnerhet masar, lustigt nog.
Det är breda dialekter som stör. Ingen bred dialekt är vacker. Utom möjligen riktig jävla norrländska. Den är aldrig fel.
Roligast är den allra bredaste norrländskan. Den betyder att man är helt tyst. Varannan timme säger man ”jo” på inandning.
Läs också:
”Okej kalla skånska kräkdialekt”
Sveriges äckligaste dialekter
Jag har, efter många om och men, kommit fram till att ett inandnings-jo borde stavas ”schoû”.
🙂
Hmm. Ska man ta sitt ansvar då och försvara sitt modersmål?
Att de grövsta dialekterna skulle va de fulaste? Jaa… i vissa fall kanske. Men de är definitivt de roligaste! Ett skämt blir alltid tusen gånger bättre på grov värmländska (eller norrländska eller göteborska..) . Ja, egentligen behöver man inte ha något skämt alls. Dialekten räcker!
Hellre gött än vackert säger jag. Fin kan man va på kort.
Föresten skulle jag nog vilja stava den norrländska dammsugaren för ”fhioup”. Sch-ljud kan man väl inte göra på en inandning?:)