Acer Aspire One, och en otålig idiot

Det börjar inget vidare för mig och Acer Aspire One. Faktum är att det börjar riktigt jävla dåligt – katastrofalt dåligt.

Datorn startar visserligen och ”installationen” som består av två eller kanske tre val går smärtfritt, men så fort jag skall börja använda den går det åt helvete. Det börjar med att jag inte lyckas välja tangentbordslayout. Jag har läst om problemet och vet att det finns en lösning, men den här gången vill jag ha en dator som funkar direkt, inte en hackarleksak att hålla på med timme in och timme ut.

Sedan får jag inget kontakt med mitt trådlösa nät. Hur jag än matar in min WPA-nyckel vägrar den liksom acceptera den som riktig.

Jag bestämmer mig för att prova en sista utväg. Jag skall köra Live update och se till att jag har den senaste programvaran. Hjälper inte det åker datorjäveln tillbaka till butiken. Det här får antingen fungera eller också inte. Jag är inte intresserad av att sitta och strula. (Det lär jag få göra ändå när jag skall koppla in ett 3g-modem, men det är ingenting som någon påstått skall fungera.)

Live update fungerar… inte alls faktiskt. Den står och tuggar en stund och sedan får jag veta att nedladdningen av någon lista misslyckats. Nu är det nära alltså. Jag har fått nog. Men det där är ju en internet-tjänst och den kanske bara råkar vara nere för tillfället, så jag provar lite till.

Efter några försök till gör jag det jag hade bestämt mig för att inte göra, nämligen söker på webben och där finns naturligtvis en lösning, som fungerar. Till skillnade från Acer Aspire One.

Sanningen är att Acer Aspire One inte fungerar. Inte direkt ur kartongen, som jag faktiskt förväntar mig. Uppdateringsfunktionen är trasig och måste lagas manuellt genom ganska obskyra ingrepp. För mig är det ingen större match, men jag tror att de som inte titulerar sig it-proffs tycker att det är ganska krångligt, om de ens försöker lösa problemet. Det är inte acceptabelt att en konsumentprodukt har sådana här fel. Inte alls faktiskt.

Efter en liten manuell manöver i ett terminalfönster verkar det faktiskt som om Live update fungerar och jag repar nytt mod när det gäller nätverket. Jag har en ganska lång WPA-nyckel. Faktiskt har jag haft längre men fått korta den eftersom olika operativsystem verkar ha olika maxlängd för nyckeln, så jag prova att korta nyckeln lite till. Då funkar det trådlösa nätet.

Sen har vi det här med tangentbordslayouten och det är här jag i efterhand känner mig lite som en idiot, samtidigt som jag faktiskt tycker att Acer kunde tänkt lite mer på användbarheten.

Jag hade nog förväntat mig att få välja tangentbordslayout redan under grundinstallationen. Det får jag inte. Jag får välja språk, men inte tala om vilket tangentbord jag har. Klantigt Acer. Det hade besparat människor en massa problem om det gått att välja direkt vid installationen. Min morgon hade blivit lite bättre också.

Det finns en dialog som heter Input Languages. Där kan du välja tangentbordslayout. Vad som inte riktigt framgår är att det inte är där du väljer vilken tangentbordslayout du vill använda. Det gör du istället, lämpligt nog, i dialogen Keyboard Layout, om du nu hittar den i all din frustration.

Dialogen Input Languages kan du glömma helt och hållet om du inte tänker använda kinesiska, japanska, eller andra skrivtecken som komponeras av flera tangenttryckningar.

Slutord

Jag är lite kluven till den här tingesten. Egentligen tycker jag den är utmärkt. Till skillnad från Asus eeePC har den ett tangentbord jag kan skriva på obehindrat och den är inte tyngre. Bara lite bredare. Musknapparna är jag lite tveksam inför. De sitter på sidorna om pekplattan istället för framför. Det kräver nog lite tillvänjning.

Det verkar vara en alldeles utmärkt liten Netbook faktiskt, om än med vissa användbarhetsmissar som lätt kunde undvikits. Den enda stora missen är att Live update inte fungerar. Det är faktiskt riktigt dåligt och en sådan liten men viktig detalj kan faktiskt fälla hela konceptet.

Uppdatering (2009-09-09)

Helt nyligen, när jag installerade om datorn, efter ett äventyr med Ubuntu Netbook Remix (som gjorde burken alldeles för slö) upptäckte jag att jag inte alls var en så otålig idiot som jag trott från början.

Funktionen Keyboard Layout finns inte alls i Settings-menyn från början. Den dyker istället upp efter första uppdateringen. Därmed är det inte så konstigt att jag först fick leta som en vansinnig efter den. Funktionen finns helt enkelt inte där innan burken uppdaterats från nätet.