Piratpartiet en masspsykos

Piratpartiet är inte värdiga att sitta i riksdagen. Det skriver Roland Poirier Martinsson på Svd opinion idag. Vi är ”en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.”

Huvudbudskapet i Roland Poirier Martinssons kritik av Piratpartiet tycks vara att det är ett enfrågeparti. Fast det är förstås inte så enkelt för i teknisk bemärkelse är vi inget enfrågeparti, däremot ”enligt en existensiell tolkning av begreppet.”

För egen del förstår jag inte riktigt vad han försöker säga egentligen, förutom att han inte gillar oss och att vi absolut inte, under några omständigheter, bör beredas tillträde till riksdagen.

Vi har nämligen ingen åsikt i frågan om fastighetsskatten. Och det vet ju alla att först av allt måste man skaffa sig en uppfattning om fastighetsskatten. Först därefter kan man fördjupa sig i ytligheter som rätten till ett privatliv, rätten till förtrolig kommunikation och rätten att fritt ta del av information utan inblandning av staten.

För egen del tycker jag den verkliga masspsykosen verkar ha drabbat världens politiker. En pandemi av massövervakning och inskränkta mänskliga rättigheter drar över världen och verkar kunna göra vilka makthavare som helst fullständigt paranoida och maktfullkomliga.

Det är förstås därför Piratpartiet behövs. Det är därför Piratpartiet över huvud taget finns. Det är för att de befintliga politikerna fullständigt tappat omdömet och glömt bort vem som get dem makten och betalar deras lön.