Kommer hem och inser till min stora förskräckelse att sängen fortfarande inte är bäddad, precis som väntat. Katastrof! Misär! Mitt liv är meningslöst! Jag har ingenting att göra och ändå orkar jag inte ens bädda min säng.
Jag gör det i alla fall. Här skall sovas! Först skall jag dock påbörja min författarkarriär. Jag skall bli rik. På att skriva en dagbok. En helt meningslös dagbok. Om ingenting. Det kommer aldrig att gå.
Du läser fortfarande. Sluta! Nej det gör du inte. Allt är bluff. Jag kommer inte att leva på det här. Imorgon har det gått över. Detta är ju totalt meningslöst!
Du läser fortfarande. Det är som Heroin för dig. Du kan inte sluta. Du missköter ditt arbete för att läsa den här smörjan. Den handlar inte om någonting men ändå får den dig att försaka allt annat. Du är dum i huvudet! Din fru kommer strax att lämna dig. Bara för att jag inte har något liv. Snart har jag dragit ner dig också i träsket. Rätt åt dig! Detta är min hämnd.
Nej, jag bara ljuger. Detta är bluff. Du läser inte. Jag har inte ens publicerat detta på någon bortglömd hemsida. Jag har ingen Hemsida alltså. Jag har slutat. Hemsidor är meningslösa. Ungefär som mitt liv. Ditt också. Snart.
Nu skall jag sova.
Jag skall bara titta på TV.
En stund.
Så jag slipper hinna få något gjort imorgon.
Så jag kan fortsätta klaga. Klagan är mitt liv. När jag blir stor skall jag bli en bitter nucka.
Jag skall klaga över att jag aldrig tar mig för något. Därför skall jag sluta nu. Imorgon river jag ur de här sidorna. Sen slutar jag.
5 reaktioner till “Retrobloggen: 5 dec 2003 02:00”
Kommentarer inaktiverade.
Bah! Den där gamla blaskan! 😉
…ska du sitta och skriva av den sida för sida nu?
PS: för de som inte läste noggrant nog på grannens absolut första inlägg på denna blogg så är detta inlägg at betrakta som nytt.
Jag förstår inte poängen med att göra en ny blogg när man redan har en. AWimpro på fredag förresten
Förvirrande, men inte ointressant.
5 december är för övrigt Mozarts dödsdag.
Grannen, som har läst originalet, är lite underväldigad och har förklarat att det här minsann inte alls är litteratur. Faktum är att vi kommer att återkomma till det i ett senare inlägg. Just nu känner jag mig ganska nöjd med att faktiskt ha kommit igång med publiceringen i tid, eller till och med i förtid (om man nu skall vara petig.)
Förvirringen fortsätter imorgon. Jag hoppade över receptet i början eftersom det är odaterat och därigenom lite svårhanterligt.