kors i karamellen, är det redan lördag?
det var inte jag som sa det, utan en ung punkare, på
tunnelbanan i höjd med medborgarplatsen.
vi använder dessa 50-tals-pilsnerfilmsosande uttryck
för sällan. det komiska värdet kan inte överskattas.
vardagen behöver dessa lingvistiska loppisfynd.
jag lovar mig själv att nästa vecka använda följande
uttryck, minst en gång:
gode värld!
kors i taket!
ja, sanna mina ord.
nu hackade du allt farmor i låret!
och där satt han, med skägget i brevlådan
håhå jaja
om Gud vill och skorna håller
men vad i allsin dar?
nu blev det på tok för mycket.
jag ska be att få en fotostatkopia på den här.
är det till att vara kunnig i sång?
hur är det fatt?
god dag.
Du glömde:
Herre gud min skapare!
Jag tycker att fler borde be om fotostatkopior, det är ett av de bästa orden i världen, har jag känslan av. Något annat som är fantastiskt med ordet är att det finns mycket gamla människor som fortfarande använder ordet. Andra ord som kanske kvalar in i kategorin är ju också ”Tjenare” eller ”Tjenixen”, eller tex ”en hyvens grabb”. Ja, herrevärld, det finns en massa ord och uttryck man borde nyttja oftare.
Hur skulle det se ut om alla gjorde på det viset?
Ett annat användbart och effektfullt uttryck som jag personligen rekommenderar är: Min skapare och hans sju bröder!
eller snövit och hennes sju dvärgar.
fast där lämnar vi området klassiska uttryck och hamnar i landet för lätt absurda, påhittade lustifikationer.